Igår trodde jag verkligen att det var dags

Och det hade varit så typiskt.
Alltså vi längtar ju ihjäl oss efter bebb, men än är det liksom inte riktigt dags, det är ju faktiskt fyra veckor kvar. MEN eftersom dom sköt fram vårt bf datum 11 dagar har det känts lite länge, det har jag inga problem med längre, tycker det har gått så himla fort. Sen så har jag ändå tron om att bebb kommer komma för tidigt, kommer självklart inte bli tokig om bebb väntar tills bf eller tom går över tiden, men visst kommer det kännas tungt
Med tungt menar jag då att det helt enkelt är skittungt att bära på, jag har haft konstant träningsvärk och ont där nere nu i en vecka, en galet tryck ner helt enkelt, allt vill ut.

Men som sagt dom flesta tror att bebb kommer komma förtidigt, och mamma fick ju både mig och brorsan förtidigt. MEN tänk då om bebb kommer förtidigt räknat från när vi egentligen trodde det var dags nämligen den 5 maj ist för den 16 maj, det skulle ju innebära att det verkligen skulle kunna vara typ nu. Därav min oro igår, hade nämligen galna sammandragningar och ont i rygg igår, smärtan som kon den onsdagen vi åkte in på förlossningen kom till och från den med ( det trodde dom dock var nåt i ligamenten och det tror nog jag med) men iaf.
Jag har nämligen känt mig himla lättad för vi har ordnat med världens bästa skjuts in till förlossningen, nämligen fia, säkert skulle vi kunna/hinna ta taxi, men sen vi pratade om det har jag känt mig lugn, bra med att slippa tänka på bilen där sen eftersom det är så dåligt med parkeringar.
OCH därav också min oro för att bebb tänkt komma i natt, eller iaf typ nu snart, eftersom fia inte är hemma, vår skjuts har alltså lämnat landet.

Ja vi får se om bebb tänker sköta sig och hålla sig inne tills dom iaf är hemma, sen blir det säkert inte som man tänkt sig iaf. Men en sak är bokad med chaffisen, en sväng kring mcd så jag får med mig en jordgubbsmilkshake på vägen till förlossningen, det gäller nu bara att bebb vill ut under mcd's öppet tider. haha!