1350 kr fattigare

men med ett jobb rikare så känns det inte lika jobbigt att det kostar skjortan att gå till frissan.

inte klippt en millimeter fia.

Japp jobbet blev mitt lyckliga jag.

Julpyssel

Idag har vi hunnit med massor.

Nouvelle har blivit fotad till julkort med en gris, men tyvärr var både grisen och Nouvelle lite för gamla för att det skulle gå lika smidigt i år som det gjorde förra året.

Nouvelle blev jätterädd för grisen och grisen var så klart vettskrämd han med.

Men visst lyckades vi få endel bilder så vi får se vad vi väljer.

Granen är klädd och pepparkaksbak är gjort. Vi gjorde mall på fri hand och lyckades riktigt bra tycker jag.

Sen har jag även pyntat färdigt med tomtar och fint i både kök och vardagsrum. Jag är egentligen inte mycket för sånt men så fort det kom en liten bebba med i bilden har det blivit mysigt, och det känns okej att ha tomtar lite här och var i hemmet.

Bara så du vet

Jag Älskar dig min fina prins. Du är bäst. Tack för att du finns i mitt liv.

Jag är hungrig.

Jag har varit hungrig sedan i fredags. Det är inte mycket man vill äta när man är kräksjuk, inte mycket man kan äta heller.
Men jag fungerar inte hungrig, jag blir helt enkelt sjukare. Så jag har velat äta massor.
Dock har nog mitt försök till att stilla hungern denna gången gjort mig sämre.
Igår hade jag blivit bättre men kunde inte äta mycket för det, idag kände jag hur jag längtade efter kebab, och lite kebab skulle väl inte skada tänkte jag. Så på lunchen idag blev det kg. Nu ska jag inte skylla på den men den har säkert inte gjort mig ett dugg bättre, för jag är fortfarande nämligen skit dålig i kistan.
Ikväll har jag pillat i mig rostat bröd och kokt morot, fast jag var egentligen sugen på en oxfilé tournedos massa sås och klyftpotatis.
Jag vill blir frisk nu.
Undra vad jag ska bli sugen på i morgon? Kom just att tänka på nämligen att det enda jag varit sugen på idag, varit ja först kebab då men kött, oxfilé i massor, det lustiga är att igår var jag enbart sugen på krispig fräsch sallad.

Klockan är ca 8 det är söndag morgon..

Jag vaknar av att vår lilla stumpa bökar lite bredvid mig..,

 Till saken hör den att vi fick som sagt kräksjukan natten till fredagen, igår var vi bättre, inget kräk iaf enbart nr 2, men så vid läggning är stumpan mycket orolig och när kaskadspyan kommer över hela mig och golvet förstår jag ju varför, hon somnar i senare i min famn. Senare känner jag hur jag får sådär ont i magen igen och får springa på toa stup i kvarten, vi varvar alltså varandra nu, jag och min min prins då vintersjukan även tagit honom.
Mitt i natten vaknar stumpen ledsen och säger "änning" men jag känner inte att jag törs ge henne välling,  självklart känner jag mig superdum för hon blir mycket ledsen, men jag lyckas få henne lugn och vi somnar alla tre sjuklingar i vår säng. Jag sover som på helspänn hela natten.
När jag vaknar nästa gång är det ljust ute, stumpen bökar lite ( klockan är nu alltså åtta) hon säger ingenting utan hon kravlar först ner från sängen sen sträcker hon upp sin hand mot mig och säger "handen".
 Sånt kan man inte motstå, så jag tar handen och hon leder mig till köket sen säger hon "vatten"! Åh min stackars lilla stumpa, är du törstig, jag frågar om hon vill ha välling, hon säger "aa". När flaskan är klar tar hon mig i handen och leder mig in till sitt rum och klättrar upp i sängen, dricker ur vällingflaskan och sägen "tutten". Jag ger henne tutten, sen somnar hon.

Jag funderar fortfarande på om detta är sant, men jag ska nog försöka somna jag med!

Hej mitt vinterland...

och hej vinterkräksjukan.
(varning känsliga läsare)
I torsdags kväll fick jag ont i magen, väldigt ont. Efter tre toabesök började jag befara det värsta och när jag fick plocka fram spannet så var det inget att grunna över, kräksjukan var ett faktum.
Jag hatar att spy jag hatar verkligen att kräkas, visserligen vem gör inte det, men jag avskyr det verkligen.
Efter att varit uppe ungefär varje kvart i ett par timmar höll jag på att svimma, jag blev kall och varm och trodde jag skulle säcka ihop där på toagolvet, jag fick ropa efter prinsing, det enda jag tänkte var, tänk om han hittar mig liggandes på toagolvet i mitt egna kräk, hua.

Det är lustigt vad man glömmer lätt, jag kan verkligen inte minnas att det var så hemsk att ha kräksjukan.

Aj!

I somras köpte jag mig en ny cykel och självklart köpte jag även en hjälm.., kanske inte så självklart men eftersom vi köpte hjälp till vår lilla skrutt ville jag inte vara sämre.
Jag tänkte såhär att jag ska i af ha hjälmen då vi cyklar ihop, men det känns egentligen dumt att inte ha den. Så det har nog blivit lite varannan gång användande av mig. Jag känner mig inte särskilt snygg i den, men som med det mesta sen jag fyllde tant har jag tänkt mer praktiskt än snyggt (tråkigt jag vet)
 I alla fall, nu har jag inte cyklat på ett tag har liksom inte behövt men ikväll var jag tvungen att byta ett par strumpbyxor jag köpt till bebban så jag tog cykeln, när jag skulle ut tog jag på mig hjälmen, det är ju trots allt halt ute.
Då säger min prinsing ska du verkligen ha hjälmen!?!
Ja säger jag, fast jag hade nog inte tänkt det om inte min dotterns dagisfröken sagt just idag att hon cyklade till jobbet och att det var just superhalt ( visserligen fattar man ju det) men hon sa också tur att man har hjälm.

Nu kan jag säga att jag är glad att jag tog hjälmen och jag är glad att jag cyklade själv utan min lilla bebba i barnstolen och sent på kvällen då det inte är så mycket bilar ute. ( jag skulle inte cykla med min bebba i detta vädret med detta underlaget om någon undrar)

Strax efter åbergs mot fredrikskans innan rondellen är cykelvägen en bit på vägen innan man cyklar upp på trottoaren, helt biltomt och bara jag och vägen så jag tänkte att jag kör på lite snön yrde och jag ville hem, då känner jag hur cykeln börjar slira sånt som man liksom kan parera, men icke jag glider bara mer och mer och tillslut ligger jag mitt i gatan pladask.
Aj kan jag säga, jag slog inte i huvudet men jag är glad att jag hade hjälm. Innan jag lyckats ta mig upp från min vurpa hinner det också komma en mötande bil, det var lite läskigt då det var så halt och snöigt att jag hade svårt med att ta mig upp.

Önska önska!

Johanna önskar sig:

strumpbyxor (grovstickade, tunna, mönstrade) (40/42)
leggings (svart bas, strl S, M)
Shampoo, balsam från Åbergs (färgat hår)
presentkort Typ; H&M, Lindex, Make up store
ögoncreme
strumpor
trosor (38, M)
ögonskuggsborste ( helst, eyeshadow brush - large, från make up store)

Vår lilla skatt!

Idag har Bebban och jag tagit bussen till barnhälsovården. Det var dags för 18 månaders kollen och spruta.
På bussen som hon verkligen gillade att åka såhär års, då det skumpade och guppade extra mycket, åt vi banan.
Väl framme på bhv, lekte vi en stund i väntrummet innan det blev vår stund, och som vanligt nu för tiden så går bebbans mun i ett ( ja hon är nog som sin far), det var bra tänkte jag för dom ska säkert se hur hon utvecklats och då är ju talet en sak. Vanligtvis när bebban träffar nya människor ( som jag tänkte får sköterska skulle vara nu då det var så länge sedan vi var där) blir hon alldeles stum och blyg.
Men när AK kom ut sa oj oj vad hon pratar jag har hört henne hela tiden.
När vi kom in i rummet sa AK igen, hon kan och förstår mer än 10 ord hör jag.
Ähm ja hon kan nog alla ord ville jag säga, för så känns det nu, hon härmar ju efter som bara den. Och fort går det, i helgen hörde vi henne försöka säga apelsin, haha så kul det lät " apelob" sa hon och vi har frågat henne om och om igen eftersom vi tyckte det lät så roligt. Men idag så säger hon nästan apelsin klart och tydligt, inte alls lika kul ju!

I alla fall i övrigt gick mötet jättebra AK tyckte hon var så himla duktig på allt, hon gjorde allt som en 18 månaders "bebis" förväntas kunna ( och mer).
Henne har ni inga problem med va?!, säger hon.
Jag vet inte vad hon syftade på faktiskt, men visst är vår stumpa duktig det sa dom på uppföjlningssamtalet härom dagen på dagis med.
( ja jag skryter kanske lite nu, men allt är sant hon är så duktig och hon är min duktiga dotter då får man säga så, det har min farmor sagt)

På längden och vikten följer hon sin kuva som hon ska nu, skönt. Ännu har vi inte nått 80 cm strecket, det landade på 79 cm och 10070g, dvs lite under mittenstrecken av "normalbebis" på både vikt och längd men precis lika mycket.
Sen var de dags för spruta, det gjorde ont och bebban blev lite ledsen en stund, men hon var så duktig så och fick ett litet klistermärke.