Meningen med livet!

Det är Du, min underbara tjej.

Älskar dig gränslöst.

Idag lämnade jag min tjej alldeles själv hos dagmamman!

Och det är klart att det gick bra, jag har inte varit det minsta orolig.., eller kanske lite, men mest för min skull i så fall, stumpan fixar det galant.

Idag började vi dagen med att gå upp i ottan, sen väckte vi pappa haha.

Sen åkte vi på ettårskontroll med sprutor ajaj, sen vid elva åkte vi till dagmamman, och hon säger, ska vi ska hej då till mamma nu nouvelle!? Jag frågar när jag får komma tillbaka, klockan tre blir bra säger hon.

Ops, tänker jag det är länge hur ska jag klara mig utan min underbara tjej.

Men som sagt så länge hon har det bra så ska väl jag klara det. Och det hade gått mycket bra, hon hade både ätit och sovit utan problem.

Om 4 dagar då börjar arbetslivet.

Det känns helt overkligt, jag höll på att skriva det är 13 månader sedan jag jobbade, men då hade jag ju ljugit, har kanske inte känt det riktigt som jobb nu när jag inte jobbat heltid, men jag har ju jobbat ända sedan september fram till den 6 maj, var alltså bara mammaledig helt i 4 månader. Hmm, jag tror jag är lite stolt över det, att båda ha jobbat och varit mammaledig samtidigt, fast kanske har det satt sina spår, jag har ju varit ofantligt trött stundtals.

Just nu är jag inne i just en sådan period av trötthet, men det beror väl på denna jobbiga förkylning som förföljt oss nu i över två veckor.

Igår var jag på massage behandling av min ajaj onda rygg, tyvärr missade jag fullfölja min behandling då jag blev förkyld och känner att det vi påbörjade liksom nästan blivit ogjort, sen igår upptäckte min massör något i sätesmuskeln, när han tryckte på den punkten gjorde det skit ont rent ut sagt och det strålade ont ner i hälen.

Han sa, när vi börjar med den, så får du nog ta en värktablett och sluka en halv flaska whisky innan ( undrar vilken utav alla finfina wirrar jag ska välja från min prinsings samling) .

Det kommer göra skitont sa han.

( och ja han skojade angående wirren)

Låter ju super det här!

För trött för att träna!

Det går verkligen sisådär med träningen för mig, och träningskortet kostar varje månad, inte bra.

Ikväll kände jag mig så pass frisk att det skulle bära av till träningslokalen, men icke, efter jag hade lagt min lilla tjej vid sju kände jag hur skönt det var att få slumra, så det blev tårta och film i soffan istället.

Nya tag i morgon..

Vi får väl se, har varit mycket på sistone, eller det har varit mycket, mycket i fyra månader nu, hoppas det vänder snart, och att solen tittar fram det vore skönt med lite solenergi nu.

Vår skatt från 0 till 1 år!

En solig morgon föds vårt underverk, som här är 2 timmar gammal.

Jag visar tidigt att jag gillar att bada, nouvelle 1 månad.

2 månader, stadig nacken och vi trodde nästan hon skulle krypa redan.

3 månader och det börjar bli bus i vår tjej.

4 månader. Här på babysim.

Hoppsan något intressant där. 5 månader gammal, och det är nog dags att sluta med babysitter.

6 månader sitter själv.

7 månader nu går det undan med utforskandet.

8 månader och smittar kusin alva med vattkoppor.

9 månader ojoj vilket humör hon fått och har här även hunnit med 3 dagarsfeber.

10 månader och så lite magsjuka också. Som toppas av en allergiskt reaktion på ägg.

11 månader har hon testat det här med gå kring bordet och med lära-gåvagn länge, står själv, men tar det väldigt försiktig, men så två veckor innan 1årsdagen börjar hon gå alldeles själv.

12 månader 1 år, har precis haft kalas. Här med två presenter, en vovvov från moster kajsa och adam, och sex and the city inspirerade tröjan från faster fia med familj.

Bebban tackar alla för en fantastisk dag.

Vart har tiden tagit vägen.?

Såhär skrev jag på bloggen för exakt ett år sedan! (klicka)

Idag för ett år sedan gick vi och la oss som vanligt efter fredagstacosen, totalt ovetande om vad som skulle hända några timmar senare. Som vanligt började bebb leva rövare när vi lagt oss, denna bilden är tagen halv tolv, strax där efter somnade vi. Men vid kvart över tre vaknade jag igen av magsmärtor, det kändes precis som då man får magknip och blir nr2 nödig, fortfarande anade jag ingenting utan satt på toaletten och försökte hålla god min.

Jag la mig igen och försökte sova, men magsmärtorna kom och gick så jag tänkte för skojs skull tajma dom, jag blev lite orolig då jag märkte att dom kom med 3 minuters mellanrum.

Så ska det ju inte gå till tänkte jag, fortfarande kunde jag inte tro att det var bebb som var på väg.

För visst har man ju hört att värkar kanske börjar med ca 15-10 minuters mellanrum för att sen bli kortare tid emellan.

Men kvart över fyra bestämmer jag mig för att ringa in till bb, och dom säger Eftersom du är sjukskriven för högt blodtryck tycker vi du ska komma in.

Som avtalat ringer vi fina fia som lovat ställa upp att köra in oss. Jag vet att jag kände mig så dum, för jag tänkte att nu får vi säkert ringa tillbaka till henne och be henne hämta oss efter ett tag.

Magknipen håller i sig under bilresan in och fortsätter även när vi kommit in, det var jag också orolig för vet jag att dom skulle sluta, för det gör ju vanlig magknip och så pinsamt då och åkt in till bb med vanlig magknip.

När bebb och jag blivit undersöka visar det sig att jag är i latensfas men eftersom jag är så (som det står i min journal) smärtpåverkad och orolig, får jag stanna kvar med sovdos, klockan är då 5:40.

Efter ca en timma ringer vi på klockan för jag har inte kunnat somna pga smärtan ( trots morfin och brikanyl) och har precis anat att slemproppen gått. Det tror dock inte sköterskorna så dom sätter ctg och efter ytterligare en timma av fruktansvärda smärtor flyttar dom oss till ett undersökningsrum, där visar det sig att jag öppnats 4 cm. Jag får lustgas/syrgas, men känner inte att det hjälper alls mot smärtan ( detta tror jag beror på att jag gått med smärtan så länge redan och liksom inte är mottaglig) Nu börjar jag få så ont så jag skriker rätt ut mellan lustgas inandningen, sköterskorna kommer in och upptäcker att jag öppnats till 10 cm

Alltså på 20 minuter har jag öppnats ytterligare 6 cm. ( AJ). 10 minuter efter kommer krystvärkar och efter ytterligare 17 minuter kommer HON äntligen ut. Lilla bebb blev en BEBBA.

I morgon fyller hon ett år, ett underbart år har redan gått!

Idag blev jag en såndär människa..

en sån som det brister för. ( dock behärskade jag mig lite och var en light variant, som avslutade tacksamt)

Min mobil har gått sönder,

den är anmäld hos försäkringsbolaget,

idag skulle jag återkomma med uppgifter som stod på kvittot, men då har min handläggare semester visar det sig.

Semester när jag har ett så viktigt ärende som min mobil. Jag ber att få bli kopplad till en kollega, ja, och det är alltså här vi står nu.

Efter 3 nya uppringningar och 9 omkopplingar som alla slutat med nada ingenting, dvs jag har hamnat i tomma intet, så börjar mitt humör svaja.

Jag ringer en fjärde gång, denna gången är jag väl förberedd på vad jag ska säga, ( det var jag redan efter första missen från deras sida) Detta innebär att jag kommer ut i tomma intet ganska omgående, jag börjar fundera på om dom inte jobbar på den avdelningen som dom skickar mig till, jag säger det till personen som svarar min femte gång.

Han kontrar med att dom visst jobbar men att en sån här klämdag är dom inte så många, anledningen till att det blir så många felkopplingar är att det alltså är två olika försäkringsbolag som är under en telefonväxel, och varje gång jag rabblar mitt personnummer så finns jag inte, eftersom jag tydligen hamnar fel varje gång ( därav min fundering jobbar ingen på den avdelningen som jag tillhör)

I alla fall kan ingen hjälpa mig såvida det inte är akuta ärenden som att huset brunnit ned.., men att min mobil är sönder känns ungefär som om huset brunnit ned , lite, nästan i alla fall.

Så den sista personen jag pratar med kopplar mig alltså vidare igen, men säger innan han gör det att han rekommenderar mig att ringa tillbaka då min handläggare kommit tillbaka från semestern.

Det var här jag fick ett litet utbrott, jag sa att det var akut, även om mitt hus inte nu håller på att brinna ned så är min mobil viktig och jag tycker det är dåligt att ingen annan kan hjälpa mig.

Jag säger tack i alla fall och sen hamnar jag alltså där igen, ingenstans.

Jag ger upp!

Idag fast för ett år sedan.. exakt.

(bild från akizblogg)

Då var det tungt men åh så spännande, vilken sekund som kunde lilla bebb titta ut, men att hon skulle bli så punktlig så hon kom exakt på bf datumet det hade vi aldrig kunnat ana.

Så underbart väder som vi hade då verkar det som vi bara får drömma om i år.

Dessa förkylningar tar knäcken på oss!

Men det är väl så det är, helst när man har barn.

I natt fick vår lillstumpa feber, så jag tryckte i henne lite febernedsättande eftersom hon var kokhet, i morse tog jag sen febern och den visade 39.

Kände mig inte så orolig även om stumpen nu varit förkyld i 2 veckor, hon har ju dom sista dagarna bara haft lite hosta kvar.

Och som sagt i måndags började vi inskolning hos dagmamma och massa snoriga barn, så hon fick säkert en ny förkylning från dom tänkte jag.

Men för säkerhets skull ( tack akiz) ringde jag vårdcentralen, dom trodde också att hon nog åkt en ny förkylning men dom trodde inte att det var från dom snoriga ungarna i måndags, nej så fort går det inte sa hon. Så länge hon inte har svårt att andas skulle jag inte behöva vara orolig sa dom.

Men så kom jag på att vi var ju där en liten sväng i fredags och hälsade på så det är nog från dom snoriga i alla fall.

Snoriga ungar ja.

Sjuksköterskan sa att minst 12 förkylningar per år brukar dom få när dom börjar på dagis.

Jippie.

Igår tjatade jag lite ( mycket ) på min prinsing angående syskon till vår stumpa, tycker det är på tiden att han ger med sig på den fronten nu. Jag tror ju att det inte skulle bli jobbigare tvärt om dom kommer ju ha varandra att leka med. Men visst dubbelt så mycket förkylt skulle det ju bli. Men det är det värt tycker jag.

Jag blev verkligen extra sugen igår när jag spanade in två av mina vänner på facebook's döttrar, båda har tre döttrar var, så söta och goa.

Snela prinsing kan vi inte skaffa två syskon till stumpan, det skulle bli så bra så !

Utskällning nr 2 idag blev droppen..

Eller kanske inte.., jag har nog hållit ganska god min ändå. ( men jag måste få skriva av mig här, nu)

Som alltid eftersom jag är en så snäll (läs mesig) person och tar mycket skit i allmänhet, så rinner det väl som oftast över hemma istället och min underbara prins får ta utbrotten vid "humörsvängnings perioderna" .

Jag menar inte nu att jag tar skit ofta, men som tex härom dagen på banken då en kund får ett utbrott över en dum regel, som innebär att bara den som är ägare till bankkontot får reda på saldot, och alltså stormar ut efter några sura ord, sen stannar precis i dörren och vänder sig om till mig och säger en massa dumma fula ord. Jag står där och håller god min förklarar vänligt och snällt och sen får sånt slängt i ansiktet.

Imorse redan sen som jag är på väg till dagmamman, ser jag att vi glömt flytta bilen efter gårkvällens inköp av golv, jag funderar på att ta och flytta den efter jag varit hos dagmamman alltså en timma senare, eftersom "skadan" redan är gjord. Men jag möts då av en sur granne, som minsann undrar om vi inte funderat över parkering. ( vi har stått i kö till parkering i snart ett år, och ja jag hatar att inte ha någon parkering)

Men som sagt hade vi haft parkering hade jag ändå glömt bilen utanför dörren igår, då vi knappast parkerat och sedan kånkat tunga golvbrädor från parkeringsrutan.

Det min granne var mest sur över var att jag ställt mig på gräset, men det gör jag alltid då jag måste ställa mig utanför dörren och vi ska upp med något tungt, jag vill inte parkera i vägen för eventuell akut/ambulanstransport.

Där står jag och tar och tar skit och förklarar och ber om ursäkt ( dock lite surt ).

Sen i eftermiddag får jag en en sur utläggning av rektorn till dagmamman vi nu börjat gå hos. Hon hade minsann aldrig gett mig platsen om hon vetat att jag tänkte sätta min dotter på dagis till hösten.

Men som jag sa till henne, det är inget jag undanhållit och jag har dragit min historia för alla jag prata med, det är ju iså fall dom som har missuppfattat.

Vilket jag tycker är både tråkigt och lustigt är att denna rektorn är skitsur på mig, har tagit detta med dagmamman som självklart blir avigt inställd till mig ( oss) innan hon frågat mig eller i så fall sagt att jag inte kan få denna platsen.

Men än en gång ber jag om ursäkt, förklarar mig och säger att om jag vetat osv.

Hon kontrar bara med att säga, du ska bara vara nöjd, du har ju fått som du velat.

Ibland( ofta) förvånas jag över hur mycket arga människor det finns .

En liten korrigering!

Storlek på skor till stumpan..,

Foten mäter 11,1 cm, vi hittade både skor i storlek 20 och storlek 19 som passade idag.

eller sånna, dom var söta!

sen är ju dessa söta med från bobux, men en utesko är nog viktigare !

Snart fyller vår prinsessa 1 år!

Och ni har undrat över vad hon önskar sig på sin ettårsdag!

Jag vet faktiskt inte vad hon vill ha, om jag får gissa.., en hund, men så kommer tyvärr inte bli fallet, då jag är allergisk.

Så snälla ingen hund ingen levande i alla fall!

Det jag kan säga att hon gillar mer är ju böcker och så gillar hon att dra ut alla våra köksprylar ur skåpen.

Nu har ju vår lilla tös redan fått en egen spis annars hade ju det varit en bra present, men då kom jag på att, visst finns det väl kökssaker man kan köpa till den, det tror jag hon önskar sig.

Lego skulle vara bra hon har några bitar men lego kan man väl inte få för mycket av, gärna några roliga gubbar eller bilar och andra figurer tror jag är kul.

Sen bär det ju av till dagmamma snart så oömma kläder är nog ett måste, därför önskar hon sig (mamman) just det. storlek 80 eller kanske tom 86 för höst och vinter säsong.

Skor, önskar sig vår lilla tös, hon har ju precis börjat gå. Och oj vad hon går vill jag säga, poff sa det. storlek 18-19

Typ den här varianten, tror jag är bra!

Ikväll firar jag..! Även om kvällen började med tårar..

Idag har jag jobbat hela långa dagen på banken, det har varit full rulle från morgon till kväll, och det var skönt för då hann mina tankar inte med så mycket annat än jobb.

Igår fick jag seperationsångest från banken, litet lustigt kanske då jag för snart 3 år sedan sa upp mig från just banken.

Men det har också varit mitt enda trygga jobb sedan jag började min jobbkarriär.

Jag har på senaste tiden varit lite besviken på just banken och min nya jobbmöjlighet kom som en skänk från ovan (nettan). Det har nu löst sig med barnomsorg och dom har på mitt nya jobb sagt att jag kan skola in i lugn och ro jag kommer inte behöva stressa till utbildningen som ska vara den 18 -19 maj, utan jag kommer fixa det ändå.

Under min senaste bank"karriär" har jag befunnit mig på ett kontor som i morgon läggs ned, kollegorna jag jobbat med är några jag verkligen älskar, och det har slagit mig nu att dessa kollegor och alla andra jag jobbat med under 10 år kommer jag sakna som bara den.

När jag skulle gå hem idag stoppades jag av mina två kollegor som jag alltså jobbat närmast nu den sista tiden.

Dom lämnade över en fin kruka med blommor, och tackade för att jag ställt upp så mycket och önskade mig lycka till och sa att dom kommer sakna mig, dom hann alltså inte säga många ord innan jag började gråta.

Jag blev verkligen jätte rörd och jag kommer sakna dom massor.

Nu tror ( och hoppas ) jag att jag kommer känna detsamma på mitt nya jobb, sen vet jag ju inte hur länge jag kommer få vara där, kanske har jag inte jobbat min sista timma på banken även om det känns så.

Jobba eller inte jobba

Virva; vill och vill, hade jag fått välja hade jag självklart valt att inte jobba, alltså aldrig nånsin (fast det vet jag inte heller om det är det optimala, men om jag varit ekonomiskt oberoende så jag inte behövt..) , men förr eller senare måste jag jobba och just detta jobbet verkade verkligen bra.

Livscoachen; Ja det här med Thelma och Louise, känns skitjobbigt, vet faktiskt inte hur jag ska klara det, tur är ju att "bilen" kommer finnas i min närhet.

Kajsa; Absolut, Robin skulle ställt upp om och när han kunnat, men som det ser ut nu så har han ingen möjlighet då han måste säga till minst en månad i förväg, och nu har han just ett stort jobb som ska vara klart till sommaren så han har inte möjlighet att fixa det om en månad ens tyvärr, inte för så lång tid som det skulle blivit.

MEN, nu ser det lite ljusare ut, jag har som sagt suttit i telefon HELA dagen och om vi håller alla tummar nu så blir det nog både finfin barnomsorg för stumpen och jobb för min del.

Inskolning tar ca två veckor och det dagiset som kunde ge plats åt stumpan kunde vi börja först 18 maj på, men med två veckors inskolning så hade jag ändå inte kunnat börja jobba den 17 maj, eftersom Robin inte kan vara ledig och jag inte vara borta från jobbet direkt.

Men nu har kanske en plats hos en dagbarnvårdare dykt upp, usch jag vågar knappt tro och hoppas, men som sagt dagiset var för det första ett utedagis som jag inte fick någon bra magkänsla för, dagbarnvårdaren hade många fördelar bland annat att hon var utbildad förskolelärare och det låg på väg till mitt isf jobb och hon hade ett nära samarbete med ett dagis och en annan dagbarnvårdare som hon gjorde många aktiviteter i hop med.

I morgon vet jag mer.

Nu vet jag inte om jag orkar mer!

Det där jobbet jag sökte, som jag inte fick.., kan jag få om jag vill. Med start 17 maj!

Okej, tack för det, jag är hur glad som helst men jag orkar inte ens det just nu, hur i hela friden ska jag lösa detta med barnomsorg nu när jag precis i tackat nej till den enda pyttelilla chansen jag hade.

Jahopp, det är väl bara att hoppa på telefonhärjandet efter barnomsorg igen.

Sagt och gjort.

-så det är ett nytt jobb nu eller?, nej det är samma jobb som en gång tackade nej till mig, som nu vill ha mig i allafall.

Dom verkar inte tro jag är klok..,

Bra chef!

Igår kände jag mig som sagt sjukare än någonsin, men vi hade också haft en hektiskt morgon och förmiddag.

När jag pratar med min chef säger jag att min plan är att jobba imorgon (idag), men jag känner mig egentligen inte så mycket bättre.

Han svarar då, om du inte känner dig riktigt bra så får du tänka på Dig själv. Hör av dig i morgon.

Det kändes verkligen skönt att höra.

Tyvärr vaknar jag denna morgon med sprängande huvudvärk och med hostan från hell, precis som igår. Så jag bestämmer mig för att Tänka på Mig själv, jag stannar hemma.

Hoppas denna dagen innebär full vila för i morgon ska jag minsann orka jobba, I morgon kan vara sista dagen på ett bra tag som jag ska jobba och jag kommer verkligen sakna det, även om det ska bli otroligt skönt att bara fokusera på att vara mamma och mammaledig.

Lyckliga och lättade!

Idag gick mjölkprovoceringen som önskat och som väntat.

Även om jag visserligen var lite orolig att just så mycket mjölk som hon skulle dricka idag, ändå skulle ge utslag. Men det gjorde det alltså inte , inte det minsta.

Min duktiga duktiga tjej, hon var så himla duktig idag, hon var på strålande humör och hon drack mjölken så himla duktigt.

Sen var det vägning på bvc efter en hel förmiddag på barnkliniken, idag ställde sig vågen på 8410g, alltså 60g upp, men det var upp i af, och längden mätte 72 cm, alltså 3 cm längre sen förra mätningen på bvc som var för drygt en månad sen.

Efter en hel förmiddag på barnklinik och på bvc, var vi riktigt trötta, och jag kände mig sjukare än någonsin, hoppas natten blir bra för i morgon ska jag jobba..

Va f..

Har superont i halsen idag och hostan är värre! Man ska ju bli friskare inte sjukare.

Idag ska vi iväg och provocera stumpen, lycka oss till!

En riktig förkylning

åkte jag alltså på ändå.

Har inte varit särskilt förkyld på länge, lite snorig då och då men nu har det slagit sig på allt, ont i kroppen täppt näsa och rinnande näsa ont i bihålor, hosta, ont i huvudet, ont i halsen..

Jag fick tyvärr sjukanmäla mig från jobbet idag, men mamma fick ändå komma och ta hand om min bebba, jag kände att jag inte skulle orka.

Men gud så uttråkad jag är här hemma, mamma har varit ute och gått och är ute och går med min lilla skatt nu, det är tyst och lugnt, men gud så trist. Saknar min gobiting.