Vart har tiden tagit vägen.?

Såhär skrev jag på bloggen för exakt ett år sedan! (klicka)

Idag för ett år sedan gick vi och la oss som vanligt efter fredagstacosen, totalt ovetande om vad som skulle hända några timmar senare. Som vanligt började bebb leva rövare när vi lagt oss, denna bilden är tagen halv tolv, strax där efter somnade vi. Men vid kvart över tre vaknade jag igen av magsmärtor, det kändes precis som då man får magknip och blir nr2 nödig, fortfarande anade jag ingenting utan satt på toaletten och försökte hålla god min.

Jag la mig igen och försökte sova, men magsmärtorna kom och gick så jag tänkte för skojs skull tajma dom, jag blev lite orolig då jag märkte att dom kom med 3 minuters mellanrum.

Så ska det ju inte gå till tänkte jag, fortfarande kunde jag inte tro att det var bebb som var på väg.

För visst har man ju hört att värkar kanske börjar med ca 15-10 minuters mellanrum för att sen bli kortare tid emellan.

Men kvart över fyra bestämmer jag mig för att ringa in till bb, och dom säger Eftersom du är sjukskriven för högt blodtryck tycker vi du ska komma in.

Som avtalat ringer vi fina fia som lovat ställa upp att köra in oss. Jag vet att jag kände mig så dum, för jag tänkte att nu får vi säkert ringa tillbaka till henne och be henne hämta oss efter ett tag.

Magknipen håller i sig under bilresan in och fortsätter även när vi kommit in, det var jag också orolig för vet jag att dom skulle sluta, för det gör ju vanlig magknip och så pinsamt då och åkt in till bb med vanlig magknip.

När bebb och jag blivit undersöka visar det sig att jag är i latensfas men eftersom jag är så (som det står i min journal) smärtpåverkad och orolig, får jag stanna kvar med sovdos, klockan är då 5:40.

Efter ca en timma ringer vi på klockan för jag har inte kunnat somna pga smärtan ( trots morfin och brikanyl) och har precis anat att slemproppen gått. Det tror dock inte sköterskorna så dom sätter ctg och efter ytterligare en timma av fruktansvärda smärtor flyttar dom oss till ett undersökningsrum, där visar det sig att jag öppnats 4 cm. Jag får lustgas/syrgas, men känner inte att det hjälper alls mot smärtan ( detta tror jag beror på att jag gått med smärtan så länge redan och liksom inte är mottaglig) Nu börjar jag få så ont så jag skriker rätt ut mellan lustgas inandningen, sköterskorna kommer in och upptäcker att jag öppnats till 10 cm

Alltså på 20 minuter har jag öppnats ytterligare 6 cm. ( AJ). 10 minuter efter kommer krystvärkar och efter ytterligare 17 minuter kommer HON äntligen ut. Lilla bebb blev en BEBBA.

I morgon fyller hon ett år, ett underbart år har redan gått!