Som alltid eftersom jag är en så snäll (läs mesig) person och tar mycket skit i allmänhet, så rinner det väl som oftast över hemma istället och min underbara prins får ta utbrotten vid "humörsvängnings perioderna" .
Jag menar inte nu att jag tar skit ofta, men som tex härom dagen på banken då en kund får ett utbrott över en dum regel, som innebär att bara den som är ägare till bankkontot får reda på saldot, och alltså stormar ut efter några sura ord, sen stannar precis i dörren och vänder sig om till mig och säger en massa dumma fula ord. Jag står där och håller god min förklarar vänligt och snällt och sen får sånt slängt i ansiktet.
Imorse redan sen som jag är på väg till dagmamman, ser jag att vi glömt flytta bilen efter gårkvällens inköp av golv, jag funderar på att ta och flytta den efter jag varit hos dagmamman alltså en timma senare, eftersom "skadan" redan är gjord. Men jag möts då av en sur granne, som minsann undrar om vi inte funderat över parkering. ( vi har stått i kö till parkering i snart ett år, och ja jag hatar att inte ha någon parkering)
Men som sagt hade vi haft parkering hade jag ändå glömt bilen utanför dörren igår, då vi knappast parkerat och sedan kånkat tunga golvbrädor från parkeringsrutan.
Det min granne var mest sur över var att jag ställt mig på gräset, men det gör jag alltid då jag måste ställa mig utanför dörren och vi ska upp med något tungt, jag vill inte parkera i vägen för eventuell akut/ambulanstransport.
Där står jag och tar och tar skit och förklarar och ber om ursäkt ( dock lite surt ).
Sen i eftermiddag får jag en en sur utläggning av rektorn till dagmamman vi nu börjat gå hos. Hon hade minsann aldrig gett mig platsen om hon vetat att jag tänkte sätta min dotter på dagis till hösten.
Men som jag sa till henne, det är inget jag undanhållit och jag har dragit min historia för alla jag prata med, det är ju iså fall dom som har missuppfattat.
Vilket jag tycker är både tråkigt och lustigt är att denna rektorn är skitsur på mig, har tagit detta med dagmamman som självklart blir avigt inställd till mig ( oss) innan hon frågat mig eller i så fall sagt att jag inte kan få denna platsen.
Men än en gång ber jag om ursäkt, förklarar mig och säger att om jag vetat osv.
Hon kontrar bara med att säga, du ska bara vara nöjd, du har ju fått som du velat.
Ibland( ofta) förvånas jag över hur mycket arga människor det finns .
4 kommentarer:
ja fy för arga människor. tur att det finns lugna och fina människor som du, synd bara att så fina människor ska få ta skit när man inte borde. och du har inte gjort ngt fel, jag har hört dig berätta din situation, och om de nu väljer att missuppfatta(inte lyssna) så är det deras problem, INTE ditt. du har rent mjöl i din påse, det vet jag! puss
tack underbara fina min akiz
De finns så många idioter där ute, de gäller att inte ta åt sig och lova sig själv att aldrig bli en sådan människa själv. puss gumman
Instämmer helt gumman! Vi är nog rätt så lika på den punkten, men jag vill vara en snäll person! Vi ska inte sluta vara det, bara bli bättre på att säga ifrån :) Jag försöker intala mig själv varje dag att jag ska börja bli det, men misslyckas alltid. Vi får sporra varandra! Miss you! Om du har tid att ses en stund imorgon kan du väl slå en pling, så tittar jag upp. Ledig för tusan, så gutt! Puss
Skicka en kommentar