det är det som är frågan!
Hormonerna åker verkligen berg och dalbana med mig nu, känner mig ofta väldigt tramsig och lättroad men samtidigt ibland väldigt låg och lipig, för i princip ingenting.
Igår när jag så lyxigt låg och läste en tidning i soffan när prinsing städade så kände jag mig så himla glad och lycklig och ville självklart har en puss av min fina prins, men han hade ju fullt upp med städ så han sa jag kommer... det tog typ fem minuter under den tiden läste jag lite om laila bagge i tidningen och jag kände hur tårarna kunde kommit om jag låtit dom. Lite skumt liksom, jag kände mig övergiven för att prins inte kunde komma på sekunden och pussas.
Senare när vi lagt oss kommer inte ens ihåg vad det handlade om men det räckte typ med att prins sa hej så kunde jag nästan storkna av skratt.
Igår låg trycket på ett genomsnitt på 140/92. Tycker ändå jag tog det ganska lugnt så något närmare bebbs födelsedag är vi nog allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
skratta och gråt hur mkt du vill. nu kan du iaf "skylla" på hormonerna, så ta vara på den tiden då man FÅR vara hur man vill utan att skämmas :)
Skicka en kommentar