Road Trip....

Jag älskar att köra bil, verkligen, fast nu på senaste har jag varit lite trött på det, kanske för jag kört en sådär 500 mil själv ganska nyligen när jag kört hem till min älskling i Kalmar. Fast det var aldrig jobbigt, men nu vill jag helst hålla mig hemma.

Iaf så var det dags för en liten Road Trip igår, jag och Baby tänkte köra en sväng till Jönköping. Ditresan gick verkligen över förväntan, vi tog 31 från Nybro förbi Orrefors Målerås Lenhovda Vetlanda och så var vi i Jönköping tog bara lite mer än 2 timmar.
Men vad som hände på hemresan har vi ingen aning om... Självklart tar vi samma väg hem!
Men vi undrar flera gånger om vi verkligen är rätt, inget ser ju likadant ut, kanske för vi kör åt motsatt håll, jag vet faktiskt inte..,
men vi träffar ändå rätt hela tiden, Vetlanda check, Lenhovda check.. så kommer en skylt där vi ska välja Emmaboda 30 , eller Orrefors 22, självklart tar vi Orrefors... Nu börjar det skymma också allt ser så himla grått och dött ut nästan som en skräckfilm..
..och så hux flux korsar vi flygrakan mellan Orrefors och Målerås, vad är detta, det brukar man ju inte, och vad har hänt? så här såg inte vägen ut i morse, och så utan förvaning kommer vi in på en grusbelagd väg... Vi börjar bli rädda nu, ska vi verkligen köra här? Så vi vänder korsar flygrakan igen.. men det känns helt fel vi ska ju inte behöva köra till Emmaboda, nej vi vänder igen och nu är det mörk, vi kommer in på grusvägen igen sakta sakta kör vi fram, vi möter två bilar så själva ute i ödemarken är vi inte, men bilarna försvinner ur vår sikt lika fort som dom dök upp.. vad var det? säger Carina då! såg du stenen?, alldeles röd som blod! usch detta börjar bli läskigt ska vi aldrig komma ut nånstans, jag ringer pappa, vi har just då kört förbi skyltar (fortfarande grusväg) där det stått muggehult och uvafors eller nåt liknande, han tror vi är nånstans mellan orrefors och alsterbro...
Då ifrån ingenstans kommer en stor stor älg, han bara ställer sig där på vägen och vrålglor på oss alldeles stilla, vi bara skriker...! Har dom inget vett alls älgarna, stå så alldeles ofantligt stora och skrämma livet ur oss, och bara glo helt orädda. Tillslut när han tappat intresset traskar han ner i diket lite lagom nonchalant.

Vi fortsätter förbryllade över hur vi hamnat här... vi körde ju exakt likadant som på morgonen..?! Men så som om inget hänt är vi ute på 31 igen mitt emot Orranäsasjön, jaha var vi där.. men hur i hela världen..?

Dom borde skriva bättre skyltar på vägarna. Typ nåt i stil med,
"Du kommer komma till en grusväg som egentligen inte ska vara där, men du kommer komma ut i civilisationen igen även om det verkar skumt!"