Johanna Brusar Upp

Linan varför är du inte här, jag behöver dig, jag brusar upp. Och det ordentligt, allt bara jävlas med mig idag, varför?
Vad har jag gjort för att förtjäna detta, är det bara för jag är så himla lycklig och nån tycker att nu får det vara nog...
Det började lite lagom när jag satte igång att blogga i morse, jag hade skrivit ett långt, roligt om jag får säga det själv väldigt bra alla hjärtans inlägg, ja och så hux flux är det ändrat, massa delar är borta och texten är olika stor lite överallt, okej det kan man väl ta, men ett skämt är inte lika kul när du hör det andra gången, iaf så skiver jag om, efter har tryckt typ hundra gånger på bakåt pilarna. Men det funkar inte, tur att min pojkvän är alldeles otrolig och väldigt duktig med datorer, så han börjar med att hjälpa mig från sin stol på jobbet.
Ja efter ett par tre ändringar är det nästan som jag vill ha det. (Tack underbara älskling)
Min älskling frågar om jag är på krigsstigen, men det är jag inte, men allt är på krigsstigen mot mig.'

Så när jag lugnat ner mig lite händer det igen något faller ner i brevinkastet, kan det vara räkningar tro...
Nä det är brev från arbetsförmedlingen, jag är avanmäld och får ingen ersättning... va?
Jag hade alltså ett möte på arbetsförmedlingen i onsdags min värsta dag på min förkylning, (efter att har legat en hel natt med att snyta mig och få näsblod stup i kvarten var jag lagom trött på allt) så jag ringde och sjukanmälde mig.
Ja ha så när man är arbetslös då får man inte vara sjuk för då får man inga pengar, och så fort du blir frisk måste du pallra dig ner och anmäla dig igen. Men låt säga om jag inte haft detta mötet då hade jag inte anmält mig sjuk och jag hade fått ersättning... hmm...
Hur eller hur tycker jag det var ett dumt system, om jag gått ner till arbetsfömedlingen på mitt 1 och 1/2 timmas möte hade jag varit berättigad pengar men eftersom jag var sjuk var jag tillfälligt förhindrad från att söka arbete. Men om jag låg sjuk framför datorn och letade som bara den då, för jag vill verkligen ha ett jobb... nä det går inte.
Dumt tycker jag.

Jaja jag åkte ner till arbetsförmedlingen lagom snorig och sur, tänkte nu ska ni minsann få se på krigsstig, jag övade mig till och med lite när jag gick till bilen, ha! för jag har rätt... så det så.
Men på senaste har jag faktiskt blivit bättre på det här med att när nåt händer så skäller man nästan alltid på fel person, det är ju nästan aldrig den person som svarar i telefon eller den person som sitter i stolen framför som bär ansvar för det som hänt...
Så när det blir min tur på arbetsförmedlingen snyter jag mig och säger hej jag hade möte här i onsdags men jag var sjuk...
Tjejen bakom disken var inte på krigsstigen hon var snäll och vi blev kompisar haha!!! Nä kanske inte riktigt men hon gjorde mig glad och jag är glad.

Jag tror att jag hamnat på rätt sida nu, men jag kommer vara på min vakt... denna dan verkar lurig...