Helt otroligt

Prins håller i sin tös för första gången.

det här med att föda barn...

En så overklig och underbar känsla. Som knappt går att beskriva.

Jag brukar kolla på dom första bilderna vi tog på vår lilla bebb, och tänka på hur overkligt och underbart det var när hon ploppat ur mig, så himla liten och så himla fin. Ja fin, alla tycker så klart att deras lilla skatt är världens finaste och så ska det vara. Men som min pappa sa till oss innan bebban var född, nyfödda är inte så fina egentligen, men så syftade han kanske på mig som kom ut med en näsa som var lite sned, japp jag hade legat fixerad så länge i mammas mage att min näsa blivit sned, men det tog bara några dagar så var den rak. Nyfödda är ju väldigt skrynkliga och mosiga, men bebban var så nubbig så hon var faktiskt inte så skrynklig och helt bedårande fin i hyn var hon.

Det har gått fem minuter

sen jag satte min älskade underbara stumpa i bilen på väg hem till sin mormor o moffalasse. Jag har seperationsångest. Jag har varit i från min stumpa många timmar flera gånger, men denna gången ska hon även sova borta.

Det kommer säkert gå jättebra både för henne och för mig, men oj så jobbigt det känns, det trodde jag inte.

Lyxiga jag!

Mamma har nyss kommit hem från thailand, med sig hade hon en massa fint, både till mig o prins och till stumpen, hon hade även med sig något fint till kusinerna sidding o alven. Jag fick bla en himla sexig bikini och dessa snygga "inneskor", tänker i af ha dom till det och känna mig lyxig som attan!!!

Läckert!

Tack min akiz.

igår var jag trött, idag är jag tröttare! Tur att jag har min akiz, min thelma min... ja allt!

Igår tittade söta akiz och söta alva förbi med semlor, ( det var ju fettisdagen) jag tål inte semlor på grund av madelmassan, men akiz hade fixat så jag kunde göra min alldeles egna semla, så snällt, så gott!

Idag tittade dom förbi en sväng också, så himla snällt nu när vi är sjuka och trötta och inte orkar oss utanför dörren, men är sällskapssjuka till tusen. Tack.

Idag har stumpen och jag namnsdag!

9 månader

så stor har vår stump redan blivit, jag tycker det går så himla fort!

Men samtidigt som det känns snabbt så känns det som det var hundra år sedan jag sov ordentligt.

Jag vill inte klaga nu, men det verkar som det är det enda jag gör, men min sömn den är obefintligt, när jag tror och hoppas att nu ska det nog vända så händer något nytt.

Äntligen har stumpan börjat dricka välling, vilket fått mig att tro och hoppas att nätterna ska bli bättre. På bvc säger dom att dom inte ska äta på nätterna, mamma (mormor) som är tandsköterska säger detsamma..., Jag önskar inget hellre än att dom har rätt, men i söndags natt testade jag med välling när hon vaknade för andra gången vid fyra, hon slukade en flaska sen somnade hon gott, dock så vaknade hon redan vid sex, jag lyckades få henne att somna om och sova till sju, sen var det morgon. Och som jag sagt innan jag är helt okej med att det är morgon vid sju, om jag bara fått sova någorlunda. Någorlunda tycker jag inte det är om man varit vaken tre gånger sen tolv.

I natt har tyvärr stumpen blivit tokförkyld, men hon vaknade som natten innan vid klockan ett, jag testade då med välling, det var inget hon ville ha, sen när hon vaknade vid fyra testade jag igen, då tog hon lite men det hade säkert med förkylningen att göra, stackarn kan ju inte andas med näsan.

Men om jag nu får henne att sova vid åtta och att hon sen sover till fyra, ( nu gör hon ju inte det, men när..) då tycker jag det är okej att hon är hungrig, självklart ska jag testa om hon klarar sig utan, men som sagt det kommer alltid något som stör, nu denna förkylning.

Ja ja, bäst att jag går och vilar lite nu, behövde bara skriva av mig.

älsklingar

Jag behöver sömn!!!

I onsdags fick jag huvudvärk, extrem så jag mådde illa, på torsdagen vaknade jag med huvudvärk, den hade alltså inte gått över. Tyvärr befarade jag detta och fick tråkigt nog ringa och sjukanmäla mig. För en gångs skull tänkte jag på min hälsa framför allt annat.

Så igår låg jag i sängen hela dagen och bara vilade, jag var ute en liten promenad för att få lite frisk luft, och på kvällen kände jag mig nästan som en ny människa.

Jag behövde alltså vila sova och bara ta det lugnt. Vad jag inte behövde, var åter en natt med en jobbig stumpa.

Hon somnade snällt och fint vid nio halv tio, jag somnade vid elva, när klockan slog halv tre hade jag redan varit uppe två gånger för att nappa och vagga till sömn. Sen var jag uppe ytterligare två gånger för att jag hörde henne skrika till dock behövdes bara nappning, men detta är ett dilemma, vågar man strunta i det eller kommer det vara den gången hon vaknar och om man inte är där i tid och blir ännu mer otröstlig, vet inte, det är svårt.

Sen så tyckte stumpen att det var morgon vid halv sju, ja ni kan ju fundera ut hur mycket jag sovit i natt, jag vet inte.

Men huvudvärken är tillbaka i alla fall.

Snälla låt det vara på rätt väg

Ingen natt är den andra lik.., nästan i alla fall. Har precis läst om att ett barns hunger inte blivit konstant än i denna åldern, ibland äter dom mer ibland inget alls, men man ska inte vara orolig dom reglerar det själva.

Det stämmer med vår stump, och så verkar hon även ha det med sömnen. Nu har vi i två nätter haft skrikfest mellan ett och tre, jag har fått lätt sammanbrott, hade säkert fixat det om det varit för två månader sedan men nu orkar jag inte sånt. Himla tur att prins har hjälpt mig, jag är så otroligt tacksam.

I natt fick jag huvudvärk och den sitter tyvärr i än. Men jag har förhoppningar om att detta är vägen till bra nätter, för i natt efter skrikfesten då hon till slut kom till ro efter tre någon gång så sov hon ända till halv nio, det är många timmar utan nappning eller skrik. Om jag nu inte kan få min bebba att sova hela natten igenom låt henne i alla fall nöja sig med napp när jag kommer in, och hoppa över skrikandet, då ska ni se att jag snart blir människa igen.

och så lite musik

lyssnar mer än gärna på denna just nu.

HELVETESNATT

Japp, det är sant! ( igen)

Börjar känna mig hjälplös nu, i natt trodde jag att jag vilken minut som helst kunnat göra något drastiskt.

Traggla sluta med amning och sova hela nätter, vattkoppor, tänder, tredagarsfeber, förkylning och 8 månaderskris, jag orkar inte mer.

Det har hållit på så länge nu.

Efter 9 och en halv timma på jobbet igår så höll droppen på att rinna över när stumpen gallskrek konstant hela kvällen fram till två.

Vi trodde vi skulle behöva åka in till akuten med henne, men troligtvis var det en blandning av allt och att hon faktiskt var pigg. För när jag inte orkade mer tände jag lampan i hennes rum och bara lät henne hållas, då började hon blarra och ställa sig mot väggen.

Natten fortsatte med att hon sov dåligt och jag var inne för att nappa eller vagga henne till sömn flera gånger, sen vaknar hon ändå vid sju. Pigg som en mört.

Jag känner mig död nu.