Knäckebröd

Det är så lustigt med knäckebröd,
jag kommer ihåg från skoltiden hur jag och Sofia kunde sitta hela lunchrasten i matsalen och äta knäckebröd efter knäckebröd, det var bara så himla gott.
Sen när man kom hem på kvällen och tog ett knäckebröd var förtrollningen som bruten, det var inte alls lika gott som i skolan...
Men jag liksom har låtit det vara.., men nu har jag börjat grunna på det igen.
När jag var liten och sov över hos farmor och farfar, vilket var väldigt ofta, fick jag alltid (om jag ville) knäckebröd till frukost, med kalmarkorv och paprika, mums så gott!
När man var hos någon kompis och åt knäcke, var dom alltid så goda och man kunde smäcka i sig flera stycken.
Men likadant hela tiden hemma var det aldig lika gott.

Nu på jobbet brukar det vara jag som står för inhandlingen av fikabröd och annat, så jag brukar även köpa knäckebröd, det finns många många olika goda sorter. igår köpte jag vanliga Wasa husman, och som alltid utanför hemmet är dom hur goda som helst. Jag trodde jag inte skulle kunna sluta äta idag.

Hur kommer detta sig, varför är knäckebröd alltid godare när man är "borta"???

Nu kom jag och tänka på en annan sak som jag brukade göra med min kompisar när jag var yngre ca 10-12 år, jo vi brukade ringa min faster som då bodde i mitt i stan i nybro, hon var mammaledig och var alltså hemma för det mesta. Så fort hon hörde min röst visste hon vad som vankades, nämligen rostbröd, det var bara att plocka fram ur frysen sen satt vi där och åt upp nästan en hel limpa, det var aldrig så gott som det var hos faster. ( jag förstår inte hur vi kunde komma oss för men som sagt man var ju bara en 10 år sådär)
Vill i alla fall sända massa tack till min faster för jag kommer inte ens i håg om vi tackade då men det måste vi väl bara gjort, jag vet också att hon aldrig glömt det för hon kan påminna mig än idag! haha