Det är så härligt att få leva

Tänk om allt alltid bara var bra, det skulle ju faktiskt bara vara just BRA. Men eftersom livet är som det är, upp ner upp upp ner ännu mer ner å så upp och så vidare och vidare..., så är det ju så mycket bättre än just bara bra. Livet är helt fantastiskt underbart, just bara för att det är skit ibland.
Nu låter ju detta kanske skitlöjligt, men visst är det väl så, man skulle liksom inte märka om något blev bättre om det inte varit dåligt.
Sen vill väl självklart ingen må dåligt, men det är ju just det som gör det så härligt och underbart att få må bra sen när man mått skit.

Igår satt vi här hemma fia mella älsklingen och jag, vi ältade och vi skrattade, akiz kom förbi lite senare, och här satt vi och jag kände att gud vad jag älskar att leva.
Jag satt där i soffan lite eländig, för jag hade huvudvärk, (vilket jag har idag också vilket är skit jobbigt) men kände att gud vad jag har det bra, det är verkligen underbart att leva, trots motgångar och jobbiga saker.
För precis som Akiz kommenterat i fias blogg, vi är många som varit där i fosterställning och inte för allt i världen trott att vi någonsin skulle må bra igen, men vi gör det förr eller senare det kan ta tid det kan gå fort, med hjälp från vänner och familj men mest från sig själv så fixar det sig, och starkare blir man och garanterat lyckligare blir man.
För när man legat där och i princip önskat att det var sista andetaget man tog, men sen ändå kravlat sig upp känner man sig så mycket gladare för allt, att man klarat av att resa sig.
Visst kanske man känner sig orolig att hamna där igen men när man väl är framme vid den punkten då man mår alldeles utmärkt, vet man, Man vet att man fixar även det, och även om det skulle vara jobbigt kanske jobbigare så spelar det ingen roll just då för man är så stark och stolt över sig själv.