Första gången blev jag lite chockad och arg men samtidigt är det sånt som kan hända tänkte jag. Andra gången det hände tyckte jag självklart inte om det men som sagt barn är barn och det är inte lätt att förklara rätt och fel när dom är små.
Idag blev jag riktigt rädd och riktigt arg. Någon har bitit min bebba. I tinningen!
Första gången var det på handen. Andra gången i vaden. Men i tinningen herregud! Var ska dom bita nästa gång, blir det ett finger som ryker eller ett öra?
Nu har ju vår stumpa börjat prata himla bra så andra gången det hände skvallrade hon själv, och jag fick alltså veta vem utav dagisbarnen det var. Första gången är jag inte riktigt säker på men där "försa" sig nog mamman på ett föräldramöte. Jag skyller verkligen inte på föräldrarna här men nu när det alltså hänt för andra gången av samma person så tycker jag detta måste tas upp.
Vad ska man göra?
Kanske överreagerar, men det är på min lilla stumpa någon har bitit och i tinningen nej hu, "dumma!"
4 kommentarer:
Men fy! INTE OKEJ. Stackars Bebban. Hoppas att personalen tar sitt ansvar och ser till att det inte händer igen. Jag hade också blivit jätteledsen och förbannad.
Nu ser jag ännu mindre fram emot att Ed ska börja på dagis...
Stackars Bebban!! Fy, nu får de väl försöka säga i från eller ha koll om det nu går. M
fy så trist. Stackars Bebban.
Jag, som själv jobbar på förskola, vet hur lätt det kan hända, tyvärr.
Självklart är det inte acceptabelt....
Min E kom också hem med ett bitmärke för ett tag sedan, och det är verkligen ett dilemma.
Samtigit som man vill att personalen ska ha STENKOLL hela tiden på de barn som ev har tendens att bitas så förstår man ju att personalen inte räcker till. (Själv ska vi vara 3 pedagoger på 15 barn mellan 1 och 2 år i min barngrupp. )
Ska personalen punktmarkera ett barn (vilket de såklart måste göra i vissa fall) så går ju ens eget barn miste om viktig tid också...
Nej bästa sättet att driva något om det sker upprepade tillfällen tror jag är att först ta en diskussion med personalen för att få klarhet i hur det gått till. Sen gå vidare till ledningen på förskolan för att ev få till stånd att sätta in ökade resurser en period för att få bukt med problemet.
Sen blir jag lite less ibland när man läser kommentarer att "peronalen måste börja säga ifrån"
Jag har efter 12 år i yrket aldrig mött på en pedagog som inte säger ifrån i ett sånt läge. Eller som tycker det är acceptabelt.
Hoppas det blir nån rätsida på bekymret. och krama lilla Nouvelle.....
Stackars Bebban.Inte kul. Kan tänka mig vilken ilska man känner när någon unge biter äns barn.
Lisett min kusin bet alltid mig när vi var små. Det spelade ingen roll hur mycket skäll hon fick av alla vuxna, speciellt hennes mamma, min mamma och mormor. En dag, efter ca 30 bitmärken sa mormor til mig att bita tillbaka. Jag bet jag tillbaka och sen den dagen bet hon aldrig igen.
Uppmanar verkligen inte till att bita tillbaka. Tänker bara på att det kanske också är svårt att få ett barn som fått dille på att tjuvbitas att sluta. Att föräldrarna kanske skämms ihjäl men inte vet hur de ska ta itu med problemet?
Kan tänka mig vilket fasa det skulle vara om mitt barn blir en bitare. Vet ändå att det bara var något Lisen fick för sig när vi var små, hon gjorde dessutom bara när ingen såg, barn är ju smarta ändå. Inte hade moster och Bågis gjort något "fel" eller annorlunda med henne än deras andra barn som inte bet någon, hon bara gillade att bitas.
Hoppas hon förblir obiten i fortsättningen!
Kram
Skicka en kommentar